Gregerson

Vi kan alla enas om att livet är till för att levas, eller hur? Det finns många som påstår att de verkligen lever livet, men gör det verkligen det? Här springer vi hastigt in i den första definitonsfrågan: Hur lever man livet? Jo, enligt mig så är det genom att gå igenom livet med en positiv inställning till saker och ting, att alltid tro att man kan lyckas (utan att glömma bort sina och naturlagarnas begränsningar förstås). Att varje morgon kunna vakna och tänka "Jag ska lyckas med allt jag tar mig för idag". Att göra något litet varje dag för att växa, och få andra att växa.

Det spelar ingen roll vad man gör, om man jobbar på ett skitigt, lågbetalt jobb, går i skolan eller är vd på något flashigt företag. Bara man gör det bästa av varje situation hela tiden, så kommer man långt. Nu är det ju självklart så att man inte lyckas alla gånger, det är i princip omöjligt, men  om man gör sitt bästa kommer man långt.

Man skulle kunna jämföra livet med en evig tävling i hästhoppning. Det kommer alltid ett nytt hinder i vägen framför, en ny utmaning. Nu är då frågan: Kommer du att hoppa över, utan att riva? Att klara utmaningen med glans? Kommer du att hoppa men riva? Något gick lite snett men du kom i alla fall förbi utmaningen? Kommer du att vägra, och ta en annan väg till ditt mål? Eller kommer du att försöka gå runt utmaningen för att komma framåt?

Sådär, nu är jag hemma igen, en aning segare efter allt matteplugg.

Vart var jag? Jag minns knappt vad som gick i huvudet på mig i morse. Men jag tror att jag försökte göra nån poäng i att det inte alltid heller har betydelse att man klarar sina utmaningar (eller problem, om man ser det med lite mera negativa ögon), utan mer hur man konfronterar dem. Ingenting har bara en lösning, och alla lösningar är inte bra. Om man har lite tråkigt efter e utmaning så borde man fundera lite på hur man löste den, hur man klarade sig vidare, och därifrån ta med sig vad vad man gjorde bra och vad som kan förbättras. Om man alltid tar med sig lite erfarenhet från allt man gör så kommer man alltid att växa. För alla matematiker kan man jämföra sig med en ln-funktion, den är alltid strängt växande.

Så, eftersom ajg inte kommer ihåg alla fina paralleller och annat bra jag tänkte skriva, så försök göra ditt bästa att följa detta: Sikta högt, håll dig positiv i alla lägen, och ta alltid med dig någonting som erfarenhet i allt du gör!

Och framför allt: tro på dig själv!

Greger out